Waller

Börjar väl bli dags att offentliggöra lite mer av mina planer för våren. Senaste året efter pluggstarten har inte riktigt motsvarat mina förväntningar. Träningen har inte alls gått som jag velat och under hösten har jag även börjat inse att Teknisk Fysik inte är utbildningen för mig. Därför är det dags att ändra på tillvaron. Dags att ta nya tag i träningen och samtidigt ta sats mot nästa utbildning. Läkarprogrammet är mitt nästa mål studiemässigt. För att ta mig in behöver jag dock komplettera mina gymnasiebetyg med Biologi B för att få behörighet och dessutom vore det inte helt fel att sopa in 2,0 på högskoleprovet. 
Alltså blir det mer eller mindre heltidssatsning under våren. Att läsa in Biologi B är knappast någon heltidssyssla. Det blir riktigt nice att leva lite gött proffsliv. Ser verkligen fram emot det nu. Platsen för biologikursen är inte spikad, får sondera komvuxutbudet och eventuellt lämpliga folkhögskolor.

Tentan i torsdags gick inte så bra. Tror jag klarade den med knapp marginal, dock bryr jag mig inte så jättemycket om den saken nu längre. Läser dock klart andra halvan av kursen för att slippa strul med CSN. Alltså kommer jag ha plugg oktober ut och första veckan i november också.

I helgen sov jag mina första nätter i föräldrarnas nya hus. Lyckades sova bra nere i gillestugan i källaren. Hjälpte även till med "lite" potatisupptagning och flyttfix. Fem ton potatis blev resultatet i lördags. 
Efter att ha sett blogginläggen frå Vuokatti på skidlinjen-bloggen blev jag sugen på att få jaga lite timmar på snö!! 

I helgen var det så dags, för den sista färden hem till Holmen, Nyborg, Kalix, Norrbotten, Sverige, Världen. Idag tömmer mor och far förmodligen de sista rummen, för flyttstädningen är beställd till imorgon. Sedan är det som varit mitt hem och min fasta plats i tillvaron i hela mitt liv inte längre det. Jag kan inte förneka att jag kommer att sakna det och att wallbacken kommer att fattas mig. Lite plåster på såren är i alla fall att det är äldsta brorsan som tar över hemgården. Jag erkänner att jag är en nostalgiker och lokalpatriot, till och med att jag är stolt över det! 

Förra helgens medel-SM blev ingen höjdare för min del. Sjukdomen hade i och för sig effektivt tagit kål på alla mina förväntningar, men det var inte meningen att det skulle gå så dåligt som det gjorde i kvalet. Klivet från sjuksängen rakt in i en orienteringsterräng som inte riktigt liknade någonting som jag sprungit i förut var uppenbarligen för stort. Varken löpningen eller tekniken fungerade. Blev en minirevansch i F-finalen där jag i alla fall gick helt okej tekniskt.

Här i Umeå rullar vardagen på med för mycket plugg och för lite träning. Inte alls som jag vill ha det. Steget upp i seniorklassen är stort och inte blir det mindre av att träningsmängden dessutom har gått ner några snäpp. Det fungerar uppenbarligen inte att bromsa i uppförsbacke. Handlar bara om att hålla ut i en dryg månad till nu. Sedan vänder det. Tredjedelsfart resten av terminen och sedan kommer våren med nya tider. Jag har intressanta planer, men jag behöver lite mer kött på benen innan jag går ut med mer detaljer här ;)  

Nu är det dags igen. Sommaren är slut och höstrusket har tagit vid. Regnet faller ner och ännu ett lov har tagit slut. Sommaren har varit hektisk, ganska mycket jobb och kanske inte lika mycket träning. Vilket har varit enligt planen, dra in cash för att ha råd att gå ner i studietakt och satsa rejält under två års tid. 

Imorgon bär det av mot höstens idrottsliga höjdpunkt, medel-SM!! Uppladdningen gick fint fram till i lördags, träningen bra och formen på väg. Sedan söndag har jag dock varit lite krasslig. Turligt nog känner jag mig mycket bättre nu, men med i packningen följer nu ett stort frågetecken för formen. Men som vanligt är det bara att åka iväg och göra sitt bästa! 

Nyss hemkommen från denna veckas sista träningspass, rullskidor skate med Spoerry. Kan bara konstatera att det blev min bästa träningsvecka på mycket länge och kroppen har bara känts bättre för varje dag denna vecka! Det är det här jag lever för, när man känner hur träningen ger önskat svar är livet underbart.

Är nästan så att det känns som gamla fornstora dagar, men än har jag tyvärr en bra bit kvar till min "all time high" i Ramsau hösten 09! Då fanns det ingen backe som var för brant eller för lång. Störtloppsbacken i Schladming kändes ungefär som Bräntbergsbacken (Umeås stolthet med 48 höjdmeter). Tyvärr har den känslan av oslagbarhet som jag hade uppför den backen, den dagen aldrig återvänt. Detta trots många försök och många krossade förväntningar. Positivt är dock att jag är betydligt närmare den känslan nu än jag var för en vecka sen. Positivt är att jag imorgon går in i min sista normala pluggvecka innan sommarlovet. Sedan återstår bara två tentor och sen är det lov, ett lov som jag avser att fylla med groteskt många träningstimmar.


Bilden togs togs dagen efter min underbara Schladmingklättring, som jag alltjämt drömmer om att någon gång överträffa! (Bilden stal jag av VB)