Inget att rekommendera

Högskoleprovet idag var ingen höjdare. Speciellt den sista uppladdningen, natten innan provet var hemsk. Tappade räkningen på hur många gånger jag fick springa upp på toa under nattens gång. Sömntimmarna var desto mer lätträknade! Eller det kanske inte är så lätt att räkna till NOLL?
Kände mig som en zombie under provets gång, men imodiumet hann i alla fall kicka in och lugna ner magen. Det blev min räddning. Matten gick ärkekasst, men språkförmågan övergav mig inte i alla fall.
Nu, då jag har tittat på facit pekar min prognos, baserad på senaste högskoleprovets normeringstabell, mot ett resultat på 1,9. Rätt okej, men tråkigt att vara sämre än på "försäsongsträningen". Om det blir så är det ett godkänt resultat dagen efter mitt livs värsta natt.

PS. Möjligen kan natten efter KE:s födelsedagsfest för några år sen ha varit värre? DS.

Vårens viktigaste

Imorgon gäller det. Högskoleprovet går av stapeln och jag måste leverera. Dock känner jag mig ganska trygg, självsäker och välförberedd. Ett litet orosmoln vid horisonten är att jag för närvarande lider av mitt livs risigaste mage. Av hänsyn till eventuellt känsliga läsare beskriver jag inte mina symtom närmare än så. Lyckas jag bara hålla magen i schack och energiintaget på en lagom nivå är ett resultat under 1,8 att betrakta som ett misslyckande...

Trikeps

Dagens lopp var hemskt. Med facit i hand var det kanske inte ett jättebra beslut att staka, i alla fall för mig som har norrlands smalaste överarmar. Var egentligen pigg hela vägen, förutom i armarna som dog alltför tidigt. Sista milen var hemsk. Armarna värkte och jag tänkte att jag aldrig mer skulle ställa mig på ett skidor. Nu är jag i mål och jag kommer nog att stå på skidor igen inom kort, dock lär jag tänka två gånger innan jag bestämmer mig för att staka ett långlopp igen.
Övrigt värt att notera från det anrika loppet mellan Vindeln och Robertsfors var det magiska vädret, och Gustav Nordströms seger på en ny rekordtid!

Lätt nervös

Imorgon blir det debut i långloppssammanhang för min del. Är lite nervös, men känner samtidigt ingen press och tycker att det ska bli spännande att se hur kroppen reagerar på min längsta tävlingsdistans hittills, 74 km. Helgen i Storulvån och dagarna i Östersund efteråt blev bra. Detta trots att fjällvädret inte visade sin bästa sida. Har inte tränat särskilt mycket denna vecka, vill ha relativt fulla energidepåer imorgon. Återkommer med en rapport efter loppet imorgon. Dags att trycka carbs!

Mot fjällen

Imorgon bär det av mot Storulvån med familjen. Vädret ser dock inte ut att bli optimalt. Jag får hoppas att meteorlogerna på såväl SMHI som yr.no har misslyckats med prognoserna. Sedan blir det några dagar hos syster i Östersund. Även om vädret kan bli tråkigt blir det förmodligen trevligt ändå. Veckans träning har gått fint, än så länge. Om jag håller mig frisk under fjällsejouren blir det deltagande i 7-mila kommande helg.

Öppen planlösning


Månsken

Även förra veckan blev helt okej träningsmässigt. Trots att det var en helg med "farligt" mycket intressanta sportsändningar på TV lyckades jag i princip uppnå mina 15 planerade timmar. Formkurvans derivata känns för närvarande positiv.

Idag har jag åkt buss från Kalix, där jag tillringade helgen, till Umeå. Efter ankomst blev dagens träning en riktig månskensjogg. Fantastiskt härligt som vanligt. Tyvärr är det något isigt på Umeås gator och vinterstigar efter förra veckans blida, så passet hade kunnat vara ännu något snäpp bättre. Kan någon låt passa bättre efter en månskensjogg än denna lilla godbit signerad Ludwig van?



Blev lite sugen på en start i nästa års Vasalopp efter årets upplaga, men jag lär avvakta lite innan det är dags för beslut...

RSS 2.0