BanläggarN
Nu har man äntligen sportlov!! Det är trevligt, mycket trevligt rentav. Hittills har lovet mestadels tillbringats skidO, fast för en gångs skull inte som åkare, utan som arrangör! Hade lagt banor till dagens övningar, så för en gångs skull slapp man slita som ett djur tills mjölksyran sprutade ur öronen. På kortdistansen på förmiddagen kunde man till och med åka runt och glassa i det otroligt stekiga vädret. Om detta väder fortsätter under lovet är nog årets första bränna på g. Under eftermiddagens långdistans var jag dock tvungen att bemanna kartbytet. Med CH som sällskap var det dock ganska roligt ändå. Vi fick bevittna en hel del spektakulära och klantiga vurpor vid den sista kontrollen. Det var kul, för skadeglädje är ju som sagt den enda sanna glädjen. Denna bild kanske förklarar det hela bättre.
Trots alla vurpor är det nog trots allt en som stod på benen som förtjänar utmärkelsen "dagens klant". Det måste trots allt vara Sara, som lyckades glömma sin skidor på tävlingsplatsen. Tur att jag är snäll och dessutom ska till Luleå imorgon, så att hon kan få sina älskade skidor ;)
Full koll i tävlingsspåret, men på utrustningen har inte min JVM-kollega Sara lika bra koll ;P
Funderar för övrigt fortfarande på vad en "vargenmänniska" är för något. Någon som vet? Låter som någon slags vänlig varulv eller något. För speakern sa i alla fall det då Emma B var på väg mot mål. Hmm, får det inte riktigt att gå ihop. Vet speakern något om Emma som inte vi andra vet?
Är kul att få beröm för det man gör, och det fick jag verkligen idag. Alla tyckte att banorna var mycket bra, eller det verkade så i alla fall. För alla sa det. Som sagt kul med lite uppskattning. Var nyss på en föreläsning där vi bland annat fick lära oss att en människa har tre behov: att bli uppskattad, respekterad och älskad (var något mer också men det har jag glömt just nu). Idag har man i alla fall fått ett av dessa behov uppfyllt. Får vara nöjd. Är ju inte varje dag det händer.
