Comeback

Nu är jag åter på denna blogg efter en veckas gästspel på annat håll. JVM blev kanske inte riktigt vad jag hoppats på rent resultatmässigt. Det såg en ryss till på medeldistansen. Hade ryssen inte knäckt min stav hade en betydligt bättre placering varit möjlig. Ska inte spekulera för mycket, men mitt livs lopp hade det varit, utan tvekan. Är ändå riktigt nöjd med min vecka. Detta var ju trots allt bara ett "se och lära"-mästerskap. Det är nästa år i Rumänien det verkligen gäller. Jag längtar redan dit. 

Det var inte bara tävlingarna som var häftiga, allt runtomkring var också grymt. Att träffa folk från alla länder och verkligen inse vilka otroliga kulturskillnader det är. Ska kanske inte hänga ut nationer så öppet, det finns vissa som klagar på att man drar alla från ett land över en kam. Dock kan man inte förneka att ryssarna drack bra mycket mer vodka än övriga nationer på banketten. Vissa kanske säger att jag är fördomsfull? Till de personerna säger jag dock att de kanske ska besöka en stuga där en rysk efterfest pågår innan de uttalar sig i frågan. 

Sällskapet i stugan var mycket trevligt. Alltid någon som gjorde eller sa något roligt. Det drogs så många sköna citat att det är svårt att komma ihåg alla. Kan dock bjuda på en riktig klassiker som en i detta sammanhang anonym herrjunior sa:
"Man vill inte se tjejer nakna. Det är så slampigt. Man vill se dom i tighta kläder, så man kan föreställa sig hur dom ser ut nakna."  


Banketten var även den riktigt rolig. Var länge sen man var med om något med så bra drag. Fick i efterhand höra att jag med några mer banketters rutin kan bli en riktig banketträv. Lite oväntat att få det omdömet. Jag som är "så tråkig", i alla fall enligt vissa personer. Kan rentav banketten ha varit den distans jag lyckades bäst på?  Lite svårt att svara på, så jag ska inte försöka göra det.

Kortfattat kan jag sammanfatta denna vecka som en av mina bästa veckor någonsin, kanske till och med den bästa!? Finns nog en vecka förra sommaren som är en hyfsad konkurrent i den tävlingen, annars kommer jag inte på någon utmanare. Hur som helst rekommenderar jag verkligen alla som någon gång får chansen att fara på internationella tävlingar, oavsett idrott, att ta den. Det är en upplevelse för livet, och kanske någonting att berätta om för eventuella framtida barnbarn? Som sagt längtar jag redan till nästa gång man får dra på sig den blågula dräkten. Om man nu får göra det igen. 

Tack vare alla svenska framgångar har man även blivit en hejare på att sjunga sången nedan :)




Lite bilder från veckan kan nog komma så småningom. Måste dock kontakta fotografen Frollen först.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0