Snöstorm
Helgen har varit lugn hemma i Kalix. Hela famlijen var faktiskt hemma på en gång och det händer inte särskilt ofta. Har hållit mig till styrketräning och löpning träningsmässigt, mest på grund av det hiskeliga snöovädret och även pga avståndet till några vettiga skidspår hemifrån.
Har kommit fram till en sak. Om man inte har vunnit någon gång, så är det inte lika jobbigt att förlora. Fast då är ju problemet hur man ska undvika förlust efter vinst?? Det optimala skulle vara att se till att vara jävligt bra och bara fortsätta att lyckas. Om inte det går kan man ju alltid hoppas att man inte tar sina nederlag så hårt. Kan det rentav vara så förjävligt att det är bättre att aldrig lyckas för att inte bli besviken när man misslyckas, i vissa fall??? Tål kanske att tänkas på. Mycket konstigt man tänker så här på kvällskvisten. Börjar kanske bli dags att sova nu?
Hursomhelst har vi pyntat lite på ugglan i kväll. Det vart ganska fint :P För mer info se skidlinjens (min andra) blogg:
http://alvsbyskidlinje.blogg.se/
Nu tänker jag göra något jag aldrig hade tänkt göra. Jag tänker publicera en låt från mitt absoluta hatobjekt bland Metallica-album, St. Anger. Virveltrumman låter mongo, Hetfield skriker vilket han definitivt inte ska göra och värst av allt, det finns inga gitarrsolon... Men ändå kan vissa låtar från denna platta kännas sköna att lyssna på ibland. Okej, sköna är kanske fel ord, men nog dillat om det. Denna låt har av någon anledning blivit något av en presonlig minifavorit den senaste tiden...
It's never as sweet as it seems...
