Till Jonas

Snart har det gått en månad sen det ofattbara inträffade. Under denna tid har många tankar surrat runt i mitt huvud, bland annat angående denna text. Jag tror inte att det finns några ord på något språk som räcker till för att beskriva vilken underbar människa du var. Åtminstone inga ord som jag behärskar. Trots detta sitter jag nu och skriver dessa ord.
 
Jag hade gärna velat lära känna dig bättre. Tyvärr blev det inte så, men de sidor jag hann lära känna hos dig var genomgående positiva. Jag har aldrig träffat någon med en lika positiv livssyn som du hade.
Du hade alltid ett leende på läpparna!
Du hade en unik förmåga att uppmuntra människor i din omgivning!
Du kunde springa på vatten!
 
Världen känns som en fattigare plats att leva på utan dig. Norrbotten har mist sin största talang i modern tid. Många jag känner har mist en underbar kamrat. För egen del känns det ibland som att jag har mist en lillebror. Kanske för att jag i dig såg en ung version av mig själv, eller rättare sagt en bild av hur jag önskar att jag hade varit när jag var i din ålder.
 
Jag hoppas att himlen finns och att du är där och har det bra nu. Efter den femtonde augusti vet jag inte längre vad jag tror. Dock vet jag en sak, att minnet av dig kommer att leva vidare i mitt hjärta så länge jag lever.
 
Farväl Jonas!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0