Inget SM

Äntligen hade jag fått någorlunda bukt på tån som spökat hela säsongen. Med mindre än en vecka kvar började jag till och med bygga upp lite förväntningar inför medel- och stafett-SM, helt i onödan skulle det visa sig. Nu med mindre än tre dygn till start sitter jag däckad hemma i lägenheten med en hosta som inte är av denna värld. Jag vet att det egentligen är ett litet fjuttigt skitproblem, men jag är bitter ändå och det är ganska skönt att kunna ventilera dessa känslor bakom tangentbordet. 
 
Varför håller jag på med det här egentligen? Såna här dagar har jag svårt att komma på något svar. Det känns bara jobbigt och tungt, även om jag någonstans i bakhuvudet vet att det är så förbannat roligt när det väl går bra. Känns som att det är dags att dra ett streck över denna miserabla säsong och glömma den snarast möjligt. Nästa säsong kan ju omöjligt bli sämre, eller?
 
 
Känns redan något bättre efter att ha skrivit dessa rader. Kanske är dags för lite tröstplugg?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0