Identitetsbyte?

I helgen har jag avslutat nollningen och introduktionskursen på läkarprogrammet. De första två veckorna har varit väldigt roliga, även om jag har känt mig något splittrad med en begravning inklämd mellan alla glada nollningsupptåg. Stundtals har det varit så många olika känslor i kroppen på en och samma gång att jag knappt vetat hur jag ska bete mig. Även de begränsade studier som har bedrivits under dessa veckor har varit roliga och intressanta. Det känns som att jag slutligen har hittat hem på något vis.
 
Djupt inne i hjärtat har jag vetat att det är läkare jag ska bli ända sedan en olycksdag i slutet av maj 2008 då min bror störtade nerför ett stup, bröt nacken och blev rullstolsbunden. Bortkollrad av ett sent tonårsuppror och en matematikvurmande klassföreståndare lyckades hjärnan tyvärr inte tolka hjärtats signaler förrän i våras. Fördelen är att jag nu känner mig helt säker på vad jag vill uppnå i universitetsvärlden. Kanske har det gått så långt att det är dags att byta identitet från studerande idrottare till idrottande student? Vissa kanske inte tycker att det är någon skillnad, men det gör jag. Kan inte besvara denna fråga just nu, men jag känner mig i alla fall mer som student efter två veckor på läkarprogrammet än efter ett år på teknisk fysik. 
 
Imorgon drar allvaret igång, cellens struktur och funktion. Dags att försöka skapa mig goda vardagsvanor och få lite disciplin på tillvaron. Börjar med en tidig kväll. God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0