Skönt, men oroväckande

Kroppen skriker efter vila. Skönt att känna den gamla goa känslan igen. Morgonens intervaller följdes av eftermiddagsstyrka och det hela toppades med en sjukt fin långdistansträning i Haddingen. Det är dock oroväckande att kroppen whinar efter något som förra året skulle kunna ha beskrivits som en normal träningsdag. Boten på denna åkomma är i alla fall enkel. Det är bara att ge sig ut och träna, träna och åter träna...

Prövade en hemlig innovation ute i orienteringsskogen idag. Dock är min innovation än så länge bara i prototypstadiet, efter lite mer utveckling kanske jag publicerar min hemlighet offentligt på denna plats!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0