Konsten att hålla något bra vid liv
Hallå läsare!! Okej ni är inte så många men det finns ju ändå några stycken så det är väl lika bra att skriva lite...
Idag har jag varit duktig, fast ganska slö också. Vaknade på morgonen och var så trött att jag knappt tog mig ur sängen. Lite konstigt eftersom jag gick och la mig tidigt, fast kanske inte ändå. Är inte så konstigt när man befinner sig i mitt tillstånd just nu, fast lite taskig sömn är inte så farligt iaf då den orsakas av,.. ja det den gör :D
Kanske ska komma till saken nu, det duktiga är att jag har i princip lagt färdigt banorna till medeldistansen som min klubb arrangerar i slutet av augusti. Utslagsgivande banor, i ganska så krävande terräng kan utlovas, så alla som läser detta rekommenderas att delta :P
Det slöa var att jag inte har tränat idag, men mina ben var trötta något så ........ Orsaken till tröttheten var nog dom dubbla orienteringspassen igår, kombinerat med två spänstpass dom senaste 5 dagarna. För övrigt första spänsten på många månader = träningsvärk ajaj...
Ett av passen i går var dessutom KM, ett av dom sämsta loppen på länge. Blev ändå klubbmästare, men konkurrensen är väl ärligt talat inte så hård... Fick dessutom gubbdäng för första gången i år, och det rejält, som tur var bommade jag iaf den tid jag var efter. Benen var dessutom otroligt långsamma. Fattar inte hur mina fina form kunde försvinna så fort :(
Hoppas den hinner återkomma lite smått till helgen, då NM väntar nere i Övik. Fin terräng lär det bli iaf och även några besök hos bror i Umeå ska väl hinnas med...
I övrigt har jag cruisat runt i passaten på byn idag och hälsat på mina brorsöner. Små barn är ändå rätt söta (när dom inte skriker) :P
Detta inlägg är redan alldeles för långt, men som tur var är det snart slut...
Hur förklarar man egentligen hur man känner, när det man känner är så bra att det inte finns ord som är tillräckligt bra för att beskriva det??
